A Place in Europe •

(Temporär webbpresentation, projektet ska få en egen URL 2018). Projektet drivs av den ideella organisationen Elefanten i Samhället. Initiativtagare och kontaktpersoner är Cecilia Parsberg och Erik Pauser. Huset är utvecklat i samarbete med arkitekterna David Martinez Escobar och Haval Murad från Detail Group. Research för filmen gjordes i samverkan med dansaren Anna Westberg. Projektet kommer att involvera ytterligare kompetenser, bland Ingegerd Green vars huvudsakliga kompetens område är design och ledning av kunskapsutveckling och utvecklingsprogram med koppling till regional utveckling och system för kompetensförsörjning. Projektet har forskningsstatus — det har genomgått internationell peer-review av 4 professorer på 4 olika universitet i världen genom det internationella forskningsprojektet Project Anywhere (mer info). Projektet fick högsta poäng för nyskapande metodik i Kulturbryggans startstöd 2016.

 

Projektnamnet ”En Plats i Europa” är ett paraply-namn för: en mobil filmskulptur med titeln ”Huset”, en rad seminarier/arrangerade samtal, ett program för skolor i Sverige och i förlängningen i andra EU-länder.

På ett nyskapande och överraskande sätt vill vi delta i diskussionen kring migration och mänskliga rättigheter. Vi vill inkludera och synliggöra en plats och en livssituation som många migranter har – och som vi menar blir allt vanligare i Europa, men som ofta är dold för allmänheten.

Medborgarplatsen-filmvisnLED-(webb)

Huset på Medborgarplatsen i Stockholm, 3D skiss av Detail Group.

En mobil filmskulptur har formen av ett Hus som dyker ner i marken i en brant vinkel. Huset kommer att visas på trettiotalet offentliga platser i Sverige och Europa. Huset transporteras med lastbil och installeras som ett tillägg i stadsmiljön under ett dygn. I samband med detta arrangeras lokalt olika typer av offentliga samtal, workshops och temadagar på skolor. Husets undersida är en 2,5 m bred LED-skärm där en film visas.(Skärmen fungerar bra i dagsljus. Inbyggt i Huset finns en ljudanläggning). Filmen visas dessutom som del av kortfilmsprogrammet RÖST — ett samarbete där Folkets Bio, Svenska Filminstitutet och Sveriges Television inför höstens val uppmanat etablerade regissörer och nya filmskapare att göra kortfilm för att inspirera till politiskt engagemang och få fler att rösta.

Filmens synopsis: På en undanskymd plats i centrala Stockholm råder ett slags undantagstillstånd. Här bor människor som faller mellan stolarna i EU-systemet. Tomas har under tre år sovit under en lastbrygga tillsammans med råttor. Nu ska han vräkas. Han håller ett försvarstal om mänskliga rättigheter.

EnPlatsEU-(webb)_IMG_2738

Om filmen: vi har filmat i ett område i centrala Stockholm; avgränsat av en motorväg på ena sidan, en tunnelbanelinje på den andra och ett bergsparti med skog på den tredje, nästan osynligt för förbipasserande, där ett slags undantagstillstånd verkar råda. Här bor och arbetar en grupp människor av olika nationaliteter tillfälligt. Många har hamnat mellan stolarna i EU-systemet. Det är en av de många platser i Europa som blir allt vanligare, men det är fortfarande en plats som vi sällan ser. Tomas, en propert klädd man, har bott här under en lastbrygga i 3 år. Nu ska han vräkas. Tomas är upprörd och håller ett försvarstal för sina rättigheter som människa. Efter arton års arbete på en fabrik i Italien blev han arbetslös. Utan skyddsnät står han nu på gatan och äger ingenting, det är inte människovärdigt att bo bland råttorna. Om han inte ens får bo här var ska han då ta vägen? Thomas anförande är drabbande. På ett rättframt sätt lägger han fram den komplicerade verklighet han har att röra sig i. Han vill göra rätt för sig och försörja sin familj, men det verkar omöjligt. Han är inte först och främst ett politiskt problem — han är en människa och vill leva värdigt. Han uppmanar samhället att ställa honom inför rätta så att han kan försvara sig. Thomas blir samtidigt i filmen talare för och representant för andra som försöker klara livhanken på olika sätt. Ej färdig version https://vimeo.com/245195156  Password: Platsen3.

Huset dyker ner i marken, människor faller med Huset. Liksom båtarna med migranter på Medelhavet som inte förmår bära upp människor, förmår inte heller det svenska regelsystemet eller EU:s regelsystem bära upp människor som kommer hit.

Riksdag-filmvisn(webb)

Huset framför Riksdagshuset i Stockholm, 3D skiss av Detail Group.

 

Drivkrafter och syfte

Vi tror att konsten kan synliggöra och öppna upp för konstruktiva samtal. Därför innefattar det övergripande projektet förutom Huset och filmen även berättelser från publiken, seminarier och andra former av öppna samtal med deltagare från olika kunskapsfält och bakgrunder, där hem, hemlöshet, migration och mänskliga rättigheter kopplas samman. En del av arrangemangen kommer vända sig speciellt till skolungdomar. Det handlar om ett komplext samhällsproblem där många faktorer spelar roll för den nya aktuella och akuta livssituationen och där flera perspektiv behövs för att förstå det som sker. Vi är övertygade om att alla har berättelser, tankar och erfarenheter kring hem och hemlöshet och på något sätt kan bidra i ett kollektivt tänkande.

Genom att sätta upp Huset på offentliga platser når vi även de som vanligtvis inte ser konst och dokumentärfilm och inte deltar i samtalet om EU eller om människors rörelser över nationsgränserna. Events med inbjudna gäster syftar till att initiera möten mellan grupper som sällan kommer till tals. En viktig målgrupp är unga människor i högstadiet eller i gymnasieålder; då Huset sätts upp på t.ex. en skolgård eller vid en fritidsgård hålls det temadag/vecka på skolan kring ämnet.

Vi är övertygade om att de erfarenheter publiken får genom projektet kan så ett frö till ett framtida engagemang på olika nivåer.

StureplanProjytaWebb

Huset på Stureplan i Stockholm, 3D skiss av Detail Group.

***

Lives that have been separated – by an imagined structure – can also be connected – by a lived structure – but not without hope of something else.

A Heart From Jenin

To see my film, go to: https://vimeo.com/93415169

A Heart From Jenin, 2006

This is the story of Ahmed’s heart. Ahmed was a Palestinian boy who lived in Jenin in the West Bank. In November, 2005, the 12-year old Ahmed was shot by an Israeli sniper. He was in a coma when he was taken to the hospital in Haifa, Israel, where he died later. Ahmed’s parents decided to donate their son’s heart to Israel. Ahmed’s mother says that the donation was made in the spirit of ‘Salam’ (peace) with Israel “We are sending a message to the whole world that we love peace. We donated six of Ahmed’s organs to the hospital. It’s in the possession of the hospital to donate, regardless of whether the receiver is Jewish, Muslim, Druze or Christian.” A 12-year old girl Samah, received Ahmed’s heart. The film is also about her living in Peq’in, Israel. She sometimes takes charge of the camera and film. She calls Ahmeds father and mother in Jenin. Samah’s father says that Ahmed’s family can regard his daughter as their own and they sometimes meet. The gift of the heart drills a hole in the wall – when it’s recieved.

(click to watch the film)

The border between the two countries of the families is an eight meter high wall. The conflict is difficult and the occupation impacts life in Palestine. Jenin camp was founded in 1948 when many palestinians – like Ahmeds grandparents – fled from Haifa, now the Israeli side of the wall.
I had returned to Jenin Refugee Camp in November 2005, to see how it had been rebuilt from the demolition in 2002 (see Jenin).  I met the parents of Ahmed who had just been shot dead. To me, these two families act in a way that illuminates how conflicts can be solved, by making contact.

Exhibitions

THE INSTALLATION HAS BEEN SHOWN AT:
2006 – BildMuseet Umea www.crusading.se
2006 – Fotografins Hus, Stockholm
2007 – LänsMuseet Västernorrland and Jacob’s church Stockholm
2007 – 2008 – Malmoe Museer, Malmoe
2008 – World Culture Museum, Gothenburg www.varldskulturmuseet.se

Screenings and Seminars

SCREENING + SEMINAR: Lens Politica – Film and Media Art Festival 19.-23.11.2008
Helsinki www.lenspolitica.net MKC, Fittja Stockholm, okt 2008
School of Global Studies, Göteborg, sept 2008 Kulturverkstan, Göteborg, sept 2008
Center for peace Research/Border Poetics group at Institute for Culture og Litterature, Tromsoe Norway, Aug 2008.
FN-Sambandet, Verdenteatret, Tromsoe, Norway. www.fn.no/distriktskontor/nord/internasjonalt_seminar Key Note Speaker at the conference: Sensitive Peace Research, Tampere Peace Research Institute, Univerity of Tampere 16-18 April

Photos from the exhibitions (click on images to enlarge)

 

World Culture Museum, Göteborg

The wallpaper is made of 300 photos of the demolition of the Jenin camp, 2002 (see Jenin) Jenin is – as a shadow – written left to right on one wall  and in Arabic; right to left, on the other wall.

Fotografins hus Malmö

The installation consist of: -a shorter version of the film: 30mins -a wall paper: 2 X 6 meter showing 300 photos from Jenin camp, the destruction in April 2002 -a map showing borders, built wall and planned wall -a print of the heart and a drawing of the history: 50 X 70cm

See: http://this.is/Jenin

 

About A heart from Jenin, text by Jan-Erik Lundström, head of Bildmuseet, Umeå.

(2006)

Cecilia Parsberg’s artistic practice have often brought her towards the hazardous and complex but important and necessary political undertaking in speaking about the other, the marginalized or underprivileged of society (engaging both sexual, social and political displacement and suppression in her work), or the underdogs in a political conflict such as the Palestinians; generating challenging works of art, blending documentation and activism, where often the artist herself is present as witness, investigator, mediator, supporter. Over the last few years, Parsberg has maintained a particular focus on Palestine, the living conditions of Palestinians and life on the occupied West Bank and the Gaza strip, resulting in several projects such as the videos I can see the House or To Rachel, with the story of the killing of the young American activist Rachel, run over by an Israeli tank or the action East or West, Home is Best. One of Parsberg’s visits, in April 2002, coincided with the brutal Israeli army invasion of the village and refugee camp Jenin on the West Bank, during which Jenin was more or less almost completely demolished and many Palestinians killed, the numbers uncertain since Israel blocked any inpendent investigation. Parsberg was able to enter Jenin in the early aftermath of the invasion, managing one of the few documentations of its kind of the extent of the destruction of Jenin. This material became the website www.this.is/jenin, a rich archive of images and written testimonies on the fate of Jenin. The photographs on display in the present exhibition are sourced from this body of photographs, supplanting the website notion of an open source archive with offering the opportunity to re-focus and engage more specifically with individual images and their stories. It does not however change the overall sense of perverse, meaningless, and unbounded mayhem. In the exhibition space, the Jenin photographs are juxtaposed with the video A Heart from Jenin, the artist’s return to a largely rebuilt Jenin in November 2005, three years after the Israeli attack on Jenin. Rebuilt yes, but hardships in Jenin continue.

A Heart from Jenin’s key narrative is the extra ordinary story of Ahmed, a 13-year old Palestinian boy who is shot to death by Israeli soldiers, and becomes clear that the boy will not survive, decides to allow the child’s organs to be donated. The 26 minutes long video traces the actual event of the boy’s casualty through conversations/interviews with the near family, with people from the neighbourhood but also with writers, university professors – one from Israel – and intellectuals, enabling a broader picture of life on the West bank. But it is the gesture of the parents, the donation, which defines the film. For as it turns out, the boy, when pronounced dead, becomes the donor of five organs. His heart is given to a 12-year old Israeli girl from Haifa, who has for years been waiting for a heart transplant and whose life now is saved. The tragic and horrible killing of Ahmed brings out, through the parents’ act of allowing donation, a gesture of reconciliation, of appeasement. Especially that the heart is not a metaphor; the heart of Ahmed lives on in the body of the Israeli girl – as beautifully illustrated in the drawing by Cecilia Parsberg on the journeys and meanings of a heart, presented in the exhibition. Their parents are quoted as saying: “we want them [Ahmed’s parents] to consider our daughter as their daughter”. From those bestowed the most pain come the most human of gestures.

 

Map

Jenin is situated in the North of the West Bank. The refugee camp, which is today a part of the city, is inhabited by 13,000 people of whom over 42% under the age of 15. The Camp was built by refugees from Haifa after the 1948 war, and is one of the most frequently targeted areas throughout the history of the Israeli occupation. A large number of suicide bombers came from there. In April 2002 the Jenin Refugee Camp was totally destroyed by the Israeli occupation forces. There is very limited documentary material about this event as Jenin was under siege, and we were only a few photographers who managed to find a way into the city. The United Nations was not let in by the Israelis until a week later. I, and my writer friend Ana Valdés, have uploaded all my photos and her texts onto the site http://this.is/Jenin Two months later Israel started the construction of the wall which stretches from North of Jenin and continues to the south encircling the West Bank. (see: http://this.is/TheWall)

 

Jacobs church, Stockholm

Someone else’s fear

Someone else’s fear

This project was made 2005, before the evacuation of the settlements in GazaStrip
The Israeli child who made this drawing lives in the settlement Katif (Qatif) on Palestinian occupied territories, Gaza Strip.
The child’s drawing was made in a school project where the Israeli children should draw the wall surrounding the settlement (see the drawing above).
This child has ”drilled” a hole in the wall with her/his gaze and we see on this drawing what the child imagines is outside the wall.

You can find map and the evacuation plan of Gaza on:
http://www.mideastweb.org/mgaza.htm
http://www.mideastweb.org/israel_disengagement_map_2005.htm

I can see the house / To Rachel

I can see the house (2 mins by Cecilia Parsberg) and To Rachel (20mins) a collaboration with Erik Pauser.
View both films here: https://vimeo.com/93608273

 

During March 2003 we filmed and photographed in the Occupied Palestinian Territories. In Rafah, Gaza strip, we met the ISM activist and US citizen Rachel Corrie. We stayed in the same house for a few nights. The house was close to the Egypt border and in the zone where Israel destroy houses to make a no-mans-land. They had bulldozered 600 houses. The families get ten minutes to pack their belongings when the bulldozer comes, they have nowhere to go, it is a desperate situation. Rachel was killed by the Israeli Defence Force while carrying out a non-violent protest against the house demolitions. USA has not yet carried out an official investigation of her death.

When we came home from Palestine we felt it was necessary to clarify some facts and mediate what we had witnessed. The two films I can see the house and To Rachel are about her and the situation in Rafah. The films are the first in a series of works: films, web sites, published texts, series of photos and installations. We are interested in the question how we connect ourselves here with what is happening there.